Idag har jag lärt mig ett nytt ord och dess innebörd;
affektkramp. Riktigt j-a asläskigt. Stella ramlade och började gråta så mycket att hon tappade andan och tuppade av. Fina bästa grannen, som kommit till vår räddning
förut, visste av erfarenhet att om man blåser barnet i ansiktet så släpper oftast krampen snabbare. Så det tog inte lång tid innan Stella var tillbaka men ni kan ju tänka er hur långa de sekunderna kändes och hur många hemska tankar man hinner tänka.
Helt matta, både vi och Stella. Sigge hann knappt märka vad som hände. Lika bra det, tror jag.