söndag 29 april 2012

Hypotyreos

När Sigge föddes började jag märka en del konstigheter med min hälsa. Jag hade bl a ordentlig hjärtklappning, var trött (så klart) och fick yrselattacker. Inget konstigt med det tänkte jag, jag är ju i en helt ny fas i livet. Klart att man blir lite orolig och stressad av allt det nya som föräldralivet innebar. Som tur var nämnde jag mina symptom för barnmorskan på efterkontrollen, hon skickade mig till läkaren som konstaterade att jag hade en förhöjd produktion av sköldkörtelhormon - hypertyreos. Efter en tid blev tydligen sköldkörteln utmattad efter alltför hårt arbetande så den slog av på takten och körteln producerade istället för lite hormon - hypotyreos. Jag har sedan dess ätit medicin - Levaxin - och ska göra resten av livet.

I morse satt jag och googlade på sjukdomen och hittade en massa spännande artiklar och youtube-klipp från specialiserade läkare som menar att man förmodligen kan bli kvitt sjukdomen och alltså få en fungerande sköldkörtel igen om man ser över sina nivåer av bl a jod, selen, zink och järn. Det slog mig att jag litat på min läkare så till den grad att jag tom struntat i att ta reda på mer om min "sjukdom" och det faktum att jag ska tvingas äta syntetiskt framställd medicin för resten av livet. Well well, det är kanske inget konstigt i det men det skulle ju kännas bättre att inte behöva äta det. Så nu får vi se om jag lyckas med att ta reda på vilka halter jag har i kroppen och om jag kan lyckas höja dem så att min sköldkörtel slutligen klarar av att producera eget hormon.

7 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

Hoppas. Att slippa äta medicin varje dag resten av livet kan vara värt ett försök.

Hur går det på nya jobbet? :)

Solrosfrö sa...

Hej kompis! Min la av direkt efter första barnet, 17 år sedan nu då, och jag har inte funderat mer på andra alternativ. Ska följa dig med spänning och se vad du kmr fram till ;)

Jenny sa...

Ja det är ju ofta så att vi lägger oss i händerna på läkekonsten, på gott och ont. Hoppas du kan få upp dina värden, det beror ju på hur mycket de ska upp. Jag håller tummarna så klart.
Kram

Ylva sa...

Och jag bara nickar och säger: Ok, ok! Jag äter detta hela livet, då ra. För att du, som sitter på expertisen, vet bäst!

Så resonerar jag, vilket betyder att inte heller jag har undersökt en väg ut ur tablettätandet.

Jag följer dig också med spänning, syster yster!

Ylva sa...

Tablett=Levaxinet, då alltså :-)

Camilla sa...

miss ud: precis, värt ett försök! jobbet går bara bra! fortfarande superkul!

fröet: nä man funderar inte så mycket, finns så mycket annat att lägga tiden på :) men nu kan vi ju se om jag kommer fram till något bra.

jenny: tack! det behövs nog med tumhållningen!

syster: vi ser vad vi kan komma fram till. sen beror det ju säkert på hur pass risig den där körteln är. :) puss

Sten sa...

Ett tips ! http://www.kunskapskällan.se