Härom dan var jag inne i en herrbutik i Gallerian. Skulle köpa en Ed Hardy-t-shirt till mannen som fyllde år. Ett gäng unga killar som såg så där slarvigt trendiga ut (ni vet, det ser ut som om de bara slängt på sig det som legat framme, men i själva verket har de stått framför spegeln i 2 timmar) jobbade i butiken. Jag stod och dividerade lite med en av säljarna om storlek och så och gick sen till kassan för att bli expedierad av en annan säljare. Han tog betalt och gjorde ett fint paket. Sen avslutade han med att säga:
-" Tänk på att den inte ska sitta för tajt, en Ed Hardy är snyggare om den hänger lite löst. Sen kan man ju gärna rulla upp ärmarna också." Och så visade han sina egna upprullade ärmar på sin (i mina ögon) alldeles för stora Ed Hardy...
I tanken blev jag trotsig som en 3-åring och ville helst byta till en storlek mindre. =) Men det gjorde jag förstås inte.
T-shirten ska förresten bytas till en annan tröja. Småkillarna får ha Ed Hardy för sig själva.
5 kommentarer:
Jag är en tant. Kände inte ens till märket. Men jag är från landet. Skyller på det om det går bra?
miss ud: det går så bra så :D jag tror du klarar dig rätt bra utan att veta :o)
Kommer troligen att överleva ändå. ;-)
Det enda rättmätiga skälet till att bära en Ed Hardy-tisha är att man faktiskt gillar hans musik, hälsar en annan trotsig 3-åring.
Lite vuxentecken tror jag att man inte behöver vara så förtvivlat trendig utan kan välja lite mer själv ... Eller tecken på att treåringen vaknat igen.
Skicka en kommentar