Redan när jag hämtade Sigge på dagis var himlen mörk. Sigge skulle absolut gå till lekparken trots mina försök att få honom på andra tankar. Väl i parken var vädret helt ok, tom lite blått här och där. Några minuter senare kom första mullret. Mörkgrå moln var på väg mot oss.
Jag: Sigge, vi måste börja gå hemåt nu. Det kommer börja regna.
Sigge: Men mamma, jag vill inte. (Han börjar nästan varje mening med men)
Orkade inte tjafsa och tänkte att har vi tur så blir det bara en liten skur.
Försökte få med honom en gång till men han hade fullt upp med sin lilla trehjuling. Just då fick jag en droppe på mig. Sen tog det typ 3 sekunder innan himlen öppnade sig. Kastade ner Sigge i vagnen, sprang och tog skydd under ett träd. Eller skydd och skydd, vi blev dyngsura på några minuter. Ingen idé att stå därunder så vi traskade iväg utan varken paraply eller regnskydd. (Stella låg däremot i tryggt förvar då vi har en sån däringa Phil & Ted-"våningsvagn".)
Inne i mataffären tyckte jag kassörskan tittade lite konstigt på mig. Hon hade nog aldrig sett en dränkt katt i människoskepnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar