Det var fotografering på dagis idag. Utomhus. Man fick inte ha jacka med reflexer. Därför köpte mamman den finaste stickade tröjan hon någonsin sett. Hon började bearbeta den envise sonen några dagar innan dagen D så att sonen på dagen D skulle vilja ha den finaste tröjan på sig.
Det gick inte som mamman hade tänkt.
Sonen var inte färdigbearbetad. Det var gråt och skrik och tandagnisslan. Mamman var stenhård. Det fanns ju typ inget annat att ha. Nån gammal fleecejacka var inte att tänka på ju.
Nu har mamman nog lärt sonen att utseendet betyder allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ha ha, klart grabben ska förevigas i sitt esse. Han kommer att vara glad över mammas envishet när han som vuxen kikar på sina gamla skolkort ;)
Instämmer med Fröet, han kommer att tacka dig en dag.
Eller: aldrig mer bära stickat... ;)
fröet: vi hoppas på det. :)
pixalexia: stackarn, han kanske fick men för livet. ;-)
Han kommer inte att vilja börja sticka heller ;-)
lillasyster: åhnej vad synd! ;-)
Skicka en kommentar