Ok, nu är det bekräftat. Jag har en skruv lös någonstans.
Satte Mamma Mia i dvd:n, tänkte ha som lite bakgrund sådär. I början var det just bakgrund, jag fixade med lite andra grejer och slängde en blick på tv:n då och då. Tyckte nästan det var lite jobbigt när de började sjunga istället för att prata med varandra. Men...
...sen hände nåt. Jag slutade pyssla och fixa och satte mig framför tv:n för att titta koncentrerat. Och sen. Det var sen det hände. I en fin och lite sorglig scen. Några tårar trillade på min kind.
Det här kan inte vara möjligt. Jag tänker skylla på hormoner. Även om jag slutade amma för länge sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Hahahaa - jag visste väl att det bodde en liten romantiker i dig oxå, sis! Det var bara en tidsfråga.
lillasyster: haha det trodde man ju inte...
Ha Ha. Välkommen i gänget! J tyckte jag tog priset när jag bölade till Rocky III. Har inte sett Mama Mia men då vet jag vad jag har att vänta. Kram /J
HA HA HA! gulligt :D
j: eller så kommer du inte alls gråta utan bara tycka att jag är skitlöjlig. ;-)
linda k: det var ju snällt sagt. :D
Hormoner hänger kvar i en evighet... jag loovar (säger en som gråter till det mesta nu för tiden och har ingen annan förklaring ;-)
jessica: vad bra! då är vi två som skyller på hormonerna. ju fler desto bättre. :)
Klart det är hormoner! Dom kan man alltid skylla på. Det gör jag ofta. Jag har aldrig ammat, men jag kan lova dig att vi alla har hormoner som spelar oss ett spratt då och då! Det kommer nog ingen av oss kvinnor ifrån :/
pixalexia: det har du ju helt rätt i. :)
Håller med Pixalexia! Jag måste hålla fast vid den tesen - jag har inte mycket annat att skylla på. Jag har bölat till Beverly Hills, är det någon som slår det, månne? ;o)
lillasyster: fast jag tycler ju att det är värre med mamma mia - en musikal, liksom.
Skicka en kommentar