Sigge ville inte gå till dagis i morse. Det var så illa att han till och med grät. :(
Väl där blev det lite bättre. Men när jag berättade om morgonen för en av pedagogerna såg hon lite bestört ut och sa att hon var själv med 11 barn och inte hade möjlighet att ta hand om Sigge om han skulle bli ledsen. Vi bestämde att jag skulle komma efter lunch och hämta Sigge. Det kändes som en bra lösning.
Allt hade gått bra, visade det sig. Skönt det. Det gör ont i både hjärta och mage när han är sådär ledsen.
Hoppas det blir bättre imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Usch, jag vet precis hur ont det gör... Av o till kommer barnen in i perioder när de helt enkelt inte VILL! Då får man göra som du gjorde så bra - försöka rida ut stormen på bästa sätt. Håller tummarna för nästa dag...å nästa. kram
Lille Sigge... tänk om vi ändå bott närmre varann så kunde jag haft honom!!! Naaawww... gör ont i hjärtat...
tant t: tack för uppmuntringen! det är galet jobbigt! imorse hade jag lust att gråta själv. :( kram kram
markus: ja, flytta hit! ta med fredrik, buddha och gossip och bara kom! (in my dreams)
Skicka en kommentar