Ikväll var det lögn i h-e att få Sigge att somna. Nu sitter han här bredvid mig och äter en smörgås. Vågar inte tänka på hur morgondagen kommer att bli.
Det sötaste var ändå när han hade legat och vridit och vänt på sig i säkert 1 ½ timme och sa: Mamma, jag vet inte hur man somnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken söt kommentar. Och vad svarar man på det liksom? Min mamma brukade säga till mig, när jag var liten och inte kunde somna, att det är lättare om jag "blundade och var tyst" ;) Och det hjälpte ju, ha ha ha...
:) jag förstår honom, det är skitjobbigt när man inte vet hur man somnar! (händer sällan nuförtiden, man är ju så trött jämt att man knappt håller sig vaken när man bör...)
Ha ha. Söta söta Sigge! /J :)
pixalexia: jag använde din mammas kommentar ett antal gånger under kvällen. ;)
fru a: händer typ aldrig. det känns som om jag skulle kunna somna stående ibland. :)
j: :D
Skicka en kommentar