Siggeliten

Det var längesen jag skrev om dagis. Sakta men säkert går det bättre. Sigge tjatar gärna på morgonen om att han inte ska gå till dagis, framför allt ska han inte vila och inte sova. Trots detta går det förvånansvärt bra när vi väl kommer dit. Han säger en eller två gånger att han vill följa med mig men det är inga tårar längre. Tack gode gud för det!

Idag har dessutom de lite större barnen på avdelningen fått sitta upp på vilan. Det var toppen tyckte Sigge.

Har läst lite i bl a Trotsboken. Om 4-åringen står att läsa:

"Familjen är viktig. Mamma och pappa är bäst i världen. Många barn är klängiga i den här åldern, vill inte skiljas från mamma och pappa, särskilt inte om de ska gå bort. Då är plötsligt den kavata ungen liten och ledsen."

Stämmer ju in på Sigge till punkt och pricka. Flera gånger den senaste tiden har han sagt att han älskar mig och maken. Han vill kramas mycket och gärna "komma upp", som han uttrycker det. Han vill bli buren helt enkelt.