Igår såg vi Benjamin Buttons otroliga liv. Åh vad jag gillade den filmen. Den berörde verkligen.
Maken och jag blev snudd på lite sorgsna och vemodiga efter allt fokus på ålder, tid och åldrande. Tiden går alldeles för fort. (Det var inte längesen Sigge var en liten bebis, om en månad fyller han fyra.) Som om inte detta var nog vevades hela den existentiella apparaten igång i min hjärna. Vad är meningen? Är det så här jag/vi vill leva mitt/vårt liv? Om inte, hur vill jag då ha det? Och yada yada yada.
Små och lättsamma frågor att fundera över innan man ska somna en söndagkväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Den filmen är otroligt vacker! Och jag håller med om det där med tiden... jag tror att det bästa man kan göra är att leva här och nu, jag menar hur mycket tid går inte åt att fundera över vad man gör med tiden annars? :-)
Stora frågor man inte löser på en kväll bara....
En film att se på morgonen då kanske ;) för att inte förstöra nattsömnen.
Välkommen till medelålderskrisen! ;)
Gillar inte den filmen...
Om ni lever de liv ni vill vet jag inte, men att ni är otroligt lyckligt lottade som har varandra och de två finaste barnen i hela världen - DET vet jag!
y: ja tiden kommer nog.
jessica: här och nu. det är rätt bra. .)
miss ud: nä inte direkt.
tant t: japp just så.
nilla: tack! ;)
markus: så sant som det är sagt! puss
Skicka en kommentar