Det här är Herman. Han är en surdeg som jag har fått av vännen Åsa. Jag kommer att ta hand om honom i tio dagar. Därefter delar jag honom i fem delar, ger bort 4 av dem och bakar en kaka av den femte.
Så man kan säga att Herman är som ett kedjebrev - en kedjedeg, helt enkelt.
9 kommentarer:
Men alltså... är det inte lite äckligt??! Skicka runt en gammal deg? Eeeuuhh, jag fattar nog inte grejen... :P
Jag har också haft Herman. God blir han också:)
En sån där skickades runt i min bekantskapskrets när jag gick i gymnasiet. Undras om det är samma!´, hehe.
Själv har jag alltid en surdeg puttrandes hemma som blir världens godaste bröd.
Lycka till med Herman!
oh. jag kommer liksom inte på nåt annat. oh igen.
Jag har också haft Herman. Gott gott!
jag har fått flera - och dödat allihop.
Hej Herman. Vi har aldrig träffats :) /J
polly: jag tror inte det är äckligt. :-O
det är väl så det funkar med surdeg? får se om jag vågar äta kakan.
flicka: vad bra!
y: vänta du bara. du kommer få en del. .)
mikaela: tack! tänk om det är samma deg. åsa berättade om nån hon hört talas om som haft en surdeg i 100 år! coolt!
linda k: jag tänkte att du kanske ville ha en del eller två? :D
nattvinge: han verkar ha varit hos en hel del den där herman. vad bra att det blir gott!
hedgehog-sara: nämen sara!! ;)
j: hej hej, puttrar herman.
Alltså.. jag var tveksam först.. men alltså.... herman blir riktigt riktigt god.... men att skicka en del till karlstad, kanske inte är helt som det är tänkt... :)
Skicka en kommentar