Det var som jag trodde - inte alls särskilt kul att vara kräksjuk på annan ort.
Det började med att jag kände mig lite konstig på morgonen vid incheckning. Men vem gör inte det efter bara 3 ½ timmars sömn? Det var megaförseningar även på flygplatsen så man kan ju tycka att den där kräksjukan hade några timmar extra att visa sig på. Men inte då. Väl uppe i luften förstod jag att det här nog var något annat än trötthet. Nere på marken på Landvetter bestämde jag mig för att ta första bästa flyg hem. Det gick inte förrän 17.30 så det kändes som en bättre idé att följa med kollegorna till hotellet och sova. En taxiresa på dryga 75 minuter var mer än jag grejade. Stackars stackars mina fina kollegor.
Igår morse tog jag flyget hem igen. Inte särskilt lockande att vara instängd på ett hotellrum i Varberg i 2 dygn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Usch och fy och stackars, stackars dig. Hoppas du redan mår bättre!
Kram m.
Så jobbigt. God bedring!
Usch, stackars dig! Jag har en gång varit matförgiftad på en konferens i Slovenien. Det var ingen höjdare. Som tur var gick det över på en kväll.
mikaela: jag mår så mycket bättre idag! skönt!
osloskånskan: tack!
frida: ja, det här gick också över ganska snabbt, men man är ju smittbärare i 2 dygn...
nää, stackars dig alltså!!
hedeghog-sara: ja fy, det var inte roligt.
Näe, usch stackars dej! Krya på dej vännen. KRAM /J
j: tack söta! jag är frisk nu. kram
Skicka en kommentar