Missade vår buss när jag hade hämtat barnen på dagis. Vägrade gå ner i tunnelbanan i rusningstrafik med två barn och en vagn. Nästa buss skulle gå om lite för lång tid för att det kändes bekvämt att stå kvar och vänta. Så vi gick en bit (en ganska lång bit med barnsbens mått mätt) för att komma till en annan busshållplats. Bra så långt.
Tyvärr tänkte jag fel i var vi skulle gå av, vilket resulterade i att vi hamnade väldigt långt ifrån hemmet (flera mil hemifrån med barnsbens mått mätt). Det tog oss ganska precis en timme att komma hem men vi fick en ordentlig promenad i alla fall (och en väldig massa gnäll från Sigge).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är lustigt det där, ibland kan dom hoppa upp och ner hemma timme ut och timme in utan att bli trötta men när man ska gå någonstans blir det sååå jobbigt ;)
linda k: visst är det oerhört märkligt! :)
Skicka en kommentar