Jag har en konstig hangup; jag tycker det är skitläskigt på tunnelbaneperronger. Ser framför mig hur jag råkar få en knuff eller halka och ramla ner på spåret precis när tåget kommer. Eller råkar fastna i dörren eller i mellanrummet mellan tåget och perrongen (Mind the gap, you know). Om jag tycker det är hemskt när jag är själv kan ni ju tänka er vilken fruktansvärd stress det är när jag har båda barnen med mig. Det har tom gått så långt att jag drömt mardrömmar.
Konstigt är det. Tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känner e-x-a-k-t så. Och inte blir det lättare när man hör om sådana olyckor som den i Huddinge idag (eller var det igår, dagvill...). För visst var väl det så? Att det var en olyckshändelse att personen ifråga hamnat på spåret. Hua. Ryser!
Får lite panik om Mats står lite för nära när tåget kommer. För att inte tala om ifall han då har dottern i famnen...
förstår precis!
mikaela: jag vet! det gör det så klart ännu värre när man läser att det faktiskt händer. fy f-n!
birgitta: skönt att höra att jag inte är ensam.
Skicka en kommentar