Hypotyreos

När Sigge föddes började jag märka en del konstigheter med min hälsa. Jag hade bl a ordentlig hjärtklappning, var trött (så klart) och fick yrselattacker. Inget konstigt med det tänkte jag, jag är ju i en helt ny fas i livet. Klart att man blir lite orolig och stressad av allt det nya som föräldralivet innebar. Som tur var nämnde jag mina symptom för barnmorskan på efterkontrollen, hon skickade mig till läkaren som konstaterade att jag hade en förhöjd produktion av sköldkörtelhormon - hypertyreos. Efter en tid blev tydligen sköldkörteln utmattad efter alltför hårt arbetande så den slog av på takten och körteln producerade istället för lite hormon - hypotyreos. Jag har sedan dess ätit medicin - Levaxin - och ska göra resten av livet.

I morse satt jag och googlade på sjukdomen och hittade en massa spännande artiklar och youtube-klipp från specialiserade läkare som menar att man förmodligen kan bli kvitt sjukdomen och alltså få en fungerande sköldkörtel igen om man ser över sina nivåer av bl a jod, selen, zink och järn. Det slog mig att jag litat på min läkare så till den grad att jag tom struntat i att ta reda på mer om min "sjukdom" och det faktum att jag ska tvingas äta syntetiskt framställd medicin för resten av livet. Well well, det är kanske inget konstigt i det men det skulle ju kännas bättre att inte behöva äta det. Så nu får vi se om jag lyckas med att ta reda på vilka halter jag har i kroppen och om jag kan lyckas höja dem så att min sköldkörtel slutligen klarar av att producera eget hormon.