Jag har väldigt lätt för att gråta i sportsammanhang. Jag fällde ganska många tårar när Holm tog OS-guld för 4 år sen (och igen när de visade reprisen i går), jag gråter en skvätt när Kallur var i sitt livs (?) form och vann det ena häckloppet efter det andra.
Imorse tårades ögonen återigen. Denna gång var det ingen enorm prestation som låg bakom. Det var det grymma grymma ödet som slog till. Alshammar skulle ut och simma semifinal i 50 m fritt. Precis innan hon skulle ut till start sprack baddräkten. Panik! Alshammar kom ut till start men kunde givetvis inte prestera som hon tänkt med den oangenäma uppladdning hon fick.
Jag lider så mycket med henne. 4 års träning, nötning, uppladdning åt skogen pga den snabba baddräkten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så grät hon sedan när reporten frågade ut henne...
Fy f*n vad grymt. Det missade jag. Får se reprisen...
miss ud: jag vet. och då bölar jag ännu mer.
jessika: eller inte. inte mycket att se... =(
Usch ja, grymt är verkligen rätta ordet ... Stackars Tessan! Undrar om baddräktstillverkaren gick och drog nåt gammalt över sig. Antagligen.
lillasyster: hoppas det.
Skicka en kommentar