Det som började så bra

Bakom linslus-fasaden döljer sig ett litet monster.

Helgen som solokvist med barnen har gått över förväntan. Ända tills i eftermiddags.

Sigge klagade över huvudvärk och var allmänt gnällig. Jag trodde att det berodde på att han vaknade och kom upp igår kväll och sedan hade väldigt svårt att somna. Så när Stella sov lunch fick Sigge göra detsamma. Jag var övertygad om att det skulle vara bra när han vaknade. Det var det inte.

Han hade feber och var fortfarande astrött. Efter någon timme fick jag i honom en alvedon och sedan orkade han komma upp ur sängen. Han ville till och med ha lite mat. Skönt, tänkte jag, när vi satt på köksmattan och kramades. Sekunden efter kräktes Sigge ner sig själv, mig och mattan.

Ner med Sigge i badkaret. Av med alla kräkkläder. Kolla till Stella som givetvis, precis just då, gick i kräket. Bar henne till badrummet och ställde henne i handfatet. Tvätta fötterna med tvål och alcogel. Av med mina egna kräkiga kläder. Sigge duschade och badade medan jag torkade golvet i köket. För säkerhets skull drog Stella, under tiden, ut alla våtservetter ur förpackningen. Varför underlätta för mamman, liksom...

Sigge har inte kräkts något mer och sitter för tillfället i soffan och tuggar på en knäckemacka. Stella fortsätter på temat; göra livet surt för mamman. Och maken är snart i luften på väg hem. Så välkommen.