För snäll?

Barnen och jag skulle ta tåget till mormor och morfar idag. Kom till centralen 11.19 och tåget skulle gå 11.22. Inte jättemycket tid tillgodo men jag stämplade remsan i biljettluckan och skyndade fram till hissen där det redan stog en tjej med barnvagn och väntade på den långsammaste hissen i världshistorien. När hissen äntligen kom rullade hon in vagnen och jag frågade om vi fick plats båda två. Egentligen hade jag nog inte tänkt det som en fråga utan mer som ett påstående, för jag blev inte lite paff när tjejen svarade: nä, det får vi inte... drog igen dörren och åkte. Där stod jag kvar med skägget i brevlådan och vi hade givetvis missat tåget när vi väl kom ner på perrongen. Brukar vara noga med att inte låta såna småsaker få bekomma mig men idag blev jag verkligen sur. Det kanske berodde på att:

1. jag insåg att vi mer än väl hade fått plats med båda vagnarna i hissen
2. tjejen med vagnen var inte på perrongen - alltså hade hon hunnit med tåget
3. det var svinigt kallt
4. nästa tåg inte gick förrän efter 30 minuter (brukar gå tåg varje kvart men inte under sommaren)
5. Sigge var lagom nöjd med att sitta fastspänd i vagnen

Nästa gång jag utsätts för samma problem ska jag absolut inte fråga om jag får plats i hissen utan helt enkelt bara klampa på. Jag lär bli omåttligt populär.